stilcirkeln.blogg.se

Jag är en klädintresserad kvinna, 60+, som älskar att styla med det som redan finns i min garderob...man behöver inte hela tiden handla nytt!. Det är hur kul som helst att bläddra runt i garderob, byrålåda och smyckeskrin för att fixa till olika stilar. Jag hämtar inspiration från både nya och gamla modemagasin, skyltfönster samt från det mesta i min omgivning. Jag funderar mycket över vad som "gör" en viss stil. Vi kvinnor har oftast vansinnigt mycket kläder i skåp och lådor, men ändå "aldrig" något att sätta på oss. Följ med i min stylingblogg. Kanske kan jag inspirera någon att angripa sin garderob på ett nytt sätt

BB

Kategori: Kläd-klassiker

När jag var liten samlade jag på filmisar. Filmstjärnor var små kort med just filmstjärnor på. Egentligen var det min äldre bror som hade lyckats fixa en rejäl bunt, som jag sedan fick av honom. Jag älskade att kolla på bilderna, organisera i högen och förstås att byta med kompisar.
 
Min bror berättade för mig att den hetaste och mest värdefulla var Brigitte Bardot, som också kallades BB, och henne fanns det flest bilder av i min bunt. Trots att jag var så liten, så såg jag att hon hade något speciellt tilltalande. Vi småtjejer uttalade namnet precis som det stod, med ett långt a i efternamnet.
 
 (Bild lånad från Tradera)
 
Jag var 8 år och hade noll koll på filmens stjärnor, men lärde mig många namn via mina filmstjärnebilder.
 
Runt 1982 fick jag i en busskö syn på en ung tjej som var så coolt klädd. Hon var blond och burrigt lockig i typiskt 80-talsfrisyr, och på sig hade hon en svart båtringad top och en svartvit-rutig rynkad kjol med snäv midja. Redan samma dag gick jag till tygaffären och köpte svart/vitt rutigt tyg och började att sy mig en likadan kjol.
 
Några år senare fick jag i en tidning syn på denna bild på Brigitte Bardot!. Aha, det var därifrån inspirationen kom. 
 
 
 Just den här typen av ruta kallas för Bardot-rutan, efter att Brigitte Bardot 1959 gifte sig i en rosa/vit-rutig bomullsklänning designad av Jacques Esterel. Så snart som bröllopsbilderna publicerades blev Bardotrutan en hype. Det egentliga namnet på rutan är Vichy efter det område i Frankrike där tyget tillverkades. Det fiffiga med detta tyg är att vävtekniken gör att det inte blir någon avigsida. Tyget ser likadant ut på båda sidor. Perfekt till t ex rödrutiga gardiner, som jag faktiskt har i min stuga.😀
 
Brigittes bröllopsklänning var uppsydd i en bondromantisk modell, med snävt liv och en ganska urringad rund halsringning prydd med en volang i samma tyg. Själva kjolen var vid och slutade en bit under knät. Vidden kom av massvis med små fina veck från linningen samt en vid underkjol. Klänningen hade halvlånga ärmar som avslutades med små brodyrvolanger. På kjolen fanns påsydda fickor pyntade med en liten bomullsspets. Klänningen knäpptes framtill med massor av små knappar på både liv och kjol. Väldigt söt modell!
 
Jag inser att min första examensklänning, efter 1:a klass, en blårutig somrig sak, var väldigt inspirerad av denna brudklänning. Det har jag förstått först nu. De flesta detaljerna fanns med förutom att den inte var så urringad och att den saknade knapprad. Under hade jag en tygrik underkjol som fick klänningskjolen att se riktigt vid ut. Det var min mormor som köpte klänningen till mig. Å så fin jag kände mig. På sommaren lyckades jag få en stor oljefläck mitt fram, troligen från min cykel. Jag grät floder! Min fiffiga mamma sprättade då upp sömmen i linningen, klippte bort en våd där fläcken fanns och rynkade sedan ihop kjolen igen. Så enkelt gick det att fixa eftersom kjolen var så tygrik.😀
 

Bardot-modet har kommit och gått under årens lopp, och det kommer att fortsätta så. 

 Det är ju så klassiskt och fint.

 Bilden ovan såg jag nämligen idag när jag läste ett modereportage. Rutor av alla de slag spås att bli höstens och vinterns hetaste mönster! Har vi hört det förut? 😀

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: