stilcirkeln.blogg.se

Jag är en klädintresserad kvinna, 60+, som älskar att styla med det som redan finns i min garderob...man behöver inte hela tiden handla nytt!. Det är hur kul som helst att bläddra runt i garderob, byrålåda och smyckeskrin för att fixa till olika stilar. Jag hämtar inspiration från både nya och gamla modemagasin, skyltfönster samt från det mesta i min omgivning. Jag funderar mycket över vad som "gör" en viss stil. Vi kvinnor har oftast vansinnigt mycket kläder i skåp och lådor, men ändå "aldrig" något att sätta på oss. Följ med i min stylingblogg. Kanske kan jag inspirera någon att angripa sin garderob på ett nytt sätt

The swinging sixties

Kategori: Retroinspirerad stil

 
Retrodag och jag har beslutat mig för lite 60-talsinspiration. När 60-talet började var jag barn och vid decenniets slut hade jag förvandlats till tonåring. Modet förändrades ganska mycket under 60-talet.
 
De första åren var präglade av 50-talets damiga ideal med spetsig byst och smal midja. Prydliga dräkter med smala pennkjolar matchades med blekt pastellfärgade jumpersets. Klänningar hade snäva liv och vida kjolar  som lyftes upp av stora underkjolar. Även figurformade snäva kvinnliga klänningar var modernt. Till klänning och kjol bars nylonstrumpor med söm. 
 
Unga tjejer bar ibland byxor, antingen slacks eller så kallade elastabyxor som var gjorda i stretchig syntet, och hade avsmalnande ben med hälla under foten. Blusarna var ofta rundhalsade med en liten bandkantning, någon liten ryschdetalj samt holkärm eller trekvartslång ärm. Skjortblusen var också vanlig. Ovanpå bars knäppkoftan som ofta var hemstickad. Tidstypiskt ytterplagg var duffeln. På huvudet bar man hemstickad mössa med tofs. Till lite finare kappa, dräkt eller för all del även klänning bar man en elegant hatt, t ex "pillerburken".  En vanlig huvudbonad var schaletten som knöts under hakan. Vanliga accessoarer var var öronclips och korta pärlhalsband. Klockan hade ofta ett smalt läderband. Handväskorna var relativt små och skulle hänga över undearmen eller handleden. Antingen var handväskorna bulligt rynkiga med knäpplås, eller lite mer fyrkantigt strama. De skulle matcha skor och handskar. Skorna hade smala klackar och spetsiga tår och var i pumpsmodell. Träskor och s k "ortopeder" var poppis på sommaren. På vintern bar man ofta  skinnfodrade kängor i mocka med korta skaft som knäpptes med ett kraftig blixtlås på ovanfoten. Vi kallade dem för "luddar". Glasögon och solglasögon var av kattmodell. Makeupen bestod av puder, rouge, kakmascara och röda eller orange läppar. Frisyrerna var ofta korta och lite stela med lagda, sprayade, blonderade lockar, ibland med en liten längre busig lock i nacken. Hade man långt hår var det ofta uppsatt i en prydlig svinrygg, bikupa eller hög hästsvans. Vanliga håraccessoarer var lite bredare hårband, diadem och vackra hårspännen, gärna i marmor- eller sköldpadds-imitation. Jackie Kennedy var en populär stilikon.
 
Några år in på 60-talet började det brittiska modet med designers som Mary Qvant sätta sin prägel på kvinnomodet. Det damiga modet försvann och looken blev betydligt ungdomligare, lekfullare och färggladare. Kläderna lyste ofta i klara nyanser av gult, turkos grönt och rosa. Lårkorta A-formade klänningar och kjolar samt tunikor med tillhörande byxor med stickade pressveck blev poppis. En variant på de korta klänningarna var den mer romantiska babydollklänningen som var avskuren under bysten och var försedd med puffärmar. Blusarna var tighta och gärna stormönstrade. Strumpbyxan kom, och förutom hudfärgade gjordes de också i alla de färger och blev en kul detalj i klädseln, Vanliga detaljer på kläderna var skorstenskragar och trumpetärmar. Rymden var en stor inspirationskälla. Många klänningar hade optiska mönster och kallades också för "op-modet" Kläderna förseddes ofta med påsydda detaljer i form av
t ex små rundade fickor med knapp, rosetter, påsydda band, skärp, stora knapphål, sleifar och kanske en liten slips. Nya material kom. Jersey var jättestort men även lack och nylon blev populärt. Täckjackan av nylon blev en varm favorit. På sommaren bar man en ofodrad nylonjacka. Vanliga vardagsplagg för både killar och tjejer var polojumper och smårutiga eller randiga smala byxor med slag. Ofta bar man också en dubbelknäppt kavaj och en keps till i samma tyg. Byxdressen med vida fladdriga ben blev det nya festplagget. Andra nya plagg var lite längre koftor och västar, ofta försedda med ett skärp. Dessa plagg slutade strax under rumpan. Skorna blev färggladare, fick fyrkantigare tår, bredare låga klackar och ofta slingback. Korta vita eller färgglada lackstövlar blev populärt till de korta kjolarna, men även knähöga läderstövlar blev på modet. Knickers var byxor med lite fladdrigare ben som slutade strax under knät och som bars nedstoppade i de knähöga stövlarna. På vintern bar man stickade mössor av babymodell, ibland med papper i för en snygg form. En annan populär modell var ryssmössan i päls. På sommaren blev det slokhatt. Frisyrerna varierade. Man hade gärna långt upptuperat hår med pannlugg som hängde ända ner till ögonen, men även lite mer slarvigt uppsatta frisyrer med löst hängande korkskruvslockar vid tinningarna. De korta frisyrerna kom dock starkt i och med den brittiske frisören Vidar Sasoon, som klippte tuffa assymetriska eleganta frisyrer. Accessoarerna bestod ofta av plastörhängen i klara färger med stora ringar eller tärningar. Halsbanden blev längre och bestod ofta av kedjor precis som skärpen. Klockarmbanden bestod av ca 5 cm breda läderband. Glasögonbågarna blev rundare och tjockare och gärna i sköldpaddsbrunt. Lite senare blev metallbågar vanligt, gärna i pilotmodell. Makeupen präglades av stark sminkning med ögonskugga i färg, breda eyelinerstreck, lösögonfransar och bleka läppar. Läppstiftsfärgen ljuslila var populär. Sminkmärket Jane Hellen var tonåringarnas favorit. Stilikon var fotomodellen Twiggy.
 
Mot slutet av 60-talet kom en del av modet att präglas av av den amerikanska hippiestilen. Peace, love and understanding. Klädstilen kännetecknades av utsvängda slitna jeans, armérockar, tunikor i blommiga eller  psykedeliska mönster, indiska broderade tunikor, indianinspirerade plagg med fransar samt T-shirts och linnen med tryck och applikationer. Manchester var vanligt i både kjolar, byxor och jackor. Håret skulle vara långt och kammat i mittbena. Man smyckade håret med flätor, vävda band, pärlor och pannband. Den vanligaste accessoaren var ett halsband med det så kallade peacemärket. Vi kallade det också antikärnvapenmärket. Vietnamkriget pågick för fullt och musik från musikalen Hair spelades på radion. Andra accessoarer var vävda armband, flätade läderarmband samt långa halsband av kedjor eller små indianpärlor. Det blev populärt att färga sina plagg själv med te eller köpefärg. Ofta fixade man även till ett batik-mönster. På fötterna satt remsandaler, bekväma platta skor  eller så valde man att vara helt barfota.
I Sverige blev klädmärket Mahjong populärt i vissa politiskt medvetna kretsar. Mjuka bekväma kläder i vackra färger och mönster i fin kvalitet.
 
En annan lite prydligare vardagsstil i slutet av 60-talet och början på 70-talet kan man kolla in om man ser filmen Love Story. Den är verkligen en provkarta hur jag minns mina högstadieår.
 
I dagens klädval har jag låtit mig inspireras av 60-talet Smal pennkjol i spräcklig tweed och svart polojumper samt färgade strumpbyxor. Till det ett långt jättefint metall-halsband med glaspärlor, som jag fått i present från min mamma någon gång på 90-talet. Hon köpte det i Venedig. Glaspärlorna ska tydligen innehålla stänk av guld. 
 
 
 
 
Snyggt tyg med fin skinndetalj i linningen
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: