stilcirkeln.blogg.se

Jag är en klädintresserad kvinna, 60+, som älskar att styla med det som redan finns i min garderob...man behöver inte hela tiden handla nytt!. Det är hur kul som helst att bläddra runt i garderob, byrålåda och smyckeskrin för att fixa till olika stilar. Jag hämtar inspiration från både nya och gamla modemagasin, skyltfönster samt från det mesta i min omgivning. Jag funderar mycket över vad som "gör" en viss stil. Vi kvinnor har oftast vansinnigt mycket kläder i skåp och lådor, men ändå "aldrig" något att sätta på oss. Följ med i min stylingblogg. Kanske kan jag inspirera någon att angripa sin garderob på ett nytt sätt

Sista stoppet

Kategori: Semester

Sista stoppet blev staden Halifax på Nova Scotia. När vi släntrade ut från fartyget, så träffade vi av en slump en privat guide som precis parkerat sin bil utanför hamnområdet med syftet att hitta kunder. Han lovade oss en rundtur på 4,5 timme där vi skulle få se en massa fint. Vi slog till och hängde med Ali ut på rundtur.
 
Vi fick se så mycket vackert. Det finns flera hundra sjöar, stora som små, på Nova Scotia, och halvön är också omringad av Atlanten. Många sjö- och havsutsikter alltså. Naturen är faktiskt väldigt likt Sverige, med tall, gran och lönn samt den av Inlandsisen slipade graniten.
 
 
Här stannade vi till vid ett vackert fiskeläge och käkade färsk hummer.
 
 
Efter lunchen begav vi oss mot Peggys Cove
 
 
Fyren vid Peggys cove
 
 
Fiskeläget vid Peggys Cove
 
 
I den här boken berättas historien om den unga flickan som gett namn åt platsen.
Under en rasande oktoberstorm någon gång på 1800-talet förliste ett fartyg utanför fyren. Alla ombord drunknade förutom en ung flicka som lyckades simma mot land och räddades av lokalbefolkningen. Hon blev kvar på platsen och gifte sig med en man från byn. 

Peggys Cove på lite distans
 
 
1998 kraschade ett schweiziskt plan i havet utanför den här platsen. Alla de 229 passagerarna ombord omkom, och några kroppar kunde inte bärgas. Till minne av de omkomna, restes detta monument. En likadan sten restes också som en hyllning till alla de som deltog i arbetet att försöka hitta överlevande.
 
 
Vår guide Ali
 
 
En så vacker plats
 
 
Här ser man de båda monumenten. Stenarna som är av granit har tagits här ifrån platsen där de står.
 
 
Sedan åkte vi vidare till en hummerhandlare, som berättade en massa för oss om humrar. Oj en sådan passion han hade för humrarna. Han smekte och gullade med dem och pratade sig varm om hur fantastiska djur de är.
 
 
Det är gott med färsk hummer, men visst blir man illa till mods när man ser dem infångade och med gummiband runt klorna. Hummerhandlaren visade oss olika storlekar på humrar. De ska vara minst 7 år innan de fångas, och åldern bedöms utifrån deras storlek och vikt. Precis som vi människor finns det både högerhänta och vänsterhänta humrar!!
 
 
Hummern ovan var jättestor och säkert 20 år gammal. Han skulle släppas ut i havet igen.
 
Sedan åkte vi till en av de två kyrkogårdarna på Nova Scotia där de omkomna från Titanic är begravda.
 
 
Långa rader med identiska stenar med texten "Died April 15, 1912"
 
 
Många av de omkomna kunde identifieras, och då finns förstås deras namn på stenarna. Vi såg en hel del svenska namn.
 
 
Den här stenen berättar den sorgliga historien om Nils Paulsson som blev ensam kvar då han förlorade både sin hustru och sina 4 små barn, 2, 4, 6 och 8 år gamla i förlisningen. Verkligen så sorgligt.
 
 
Inne i Halifax finns det ett museum om Titanic och där man förvarar tillhörigheter och annat som bärgades efter förlisningen.
 
Sedan var det dags för en rundtur i Halifax innan vi for tillbaka till vårt fartyg. Halifax är en väldigt populär stad för kanadensare att bo i. Levnadsstandarden är mycket god och brottsstatistiken mycket låg.
 
Ali var en fantastiskt trevlig och entusiastisk guide. Vi har fått se så mycket och lärt oss en massa om Nova Scotia och Halifax.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: