stilcirkeln.blogg.se

Jag är en klädintresserad kvinna, 60+, som älskar att styla med det som redan finns i min garderob...man behöver inte hela tiden handla nytt!. Det är hur kul som helst att bläddra runt i garderob, byrålåda och smyckeskrin för att fixa till olika stilar. Jag hämtar inspiration från både nya och gamla modemagasin, skyltfönster samt från det mesta i min omgivning. Jag funderar mycket över vad som "gör" en viss stil. Vi kvinnor har oftast vansinnigt mycket kläder i skåp och lådor, men ändå "aldrig" något att sätta på oss. Följ med i min stylingblogg. Kanske kan jag inspirera någon att angripa sin garderob på ett nytt sätt

En mästerlig kolorist

Kategori: Kultur

 
I fredags såg jag och mina två väninnor den fantastiska Sigrid Hjertén-utställningen "Sigrid Hjertén - En mästerlig kolorist" på Waldemarsudde. Jag hade kunnat gå där i timmar och tittat på hennes vackra färgintensiva konst. Hon anses vara en av våra mest framstående modernister, med ett personligt och självständigt uttryck. Guiden berättade att Sigrid Hjertén hade en säregen talang att färgsätta, och att hon gärna kombinerade kalla och varma färger med varandra. Varmt gult mot kallt rosa, varmt rött mot kallt blått. Ja vilket sinne hon hade för både motiv och färg!
 
Sonen Ivan med en av sina fastrar
 
Sigrid Hjerten föddes i Sundsvall 1885, och växte upp i ett relativt burget hem. Hon blev moderlös redan som litet barn. När hon var i tolvårs-åldern, gifte hennes pappa om sig med hushållerskan i hemmet. Hon hette Tora Östberg och var syster till arkitekten Ragnar Östberg, som bl a ritade Stockholms Stadshus. Familjen flyttade till Stockholm. Ragnar Östberg såg att Sigrid hade talang, och uppmuntrade henne att satsa på en konstnärlig utbildning. Hon valde en textillinje och blev färdig teckningslärare våren 1908. Hon började sedan arbeta vid AB Svensk Konstslöjd.
 
 En av de kändaste konstverken. Många tolkningar finns om denna tavla, men Sigrid Hjertén har själv aldrig gett någon förklaring till motivet. Den vanligaste tolkningen är att det är Sigrid som sitter inklämd i soffan mellan sin make och en konstnärskollega. De talar över hennes huvud. Samtidigt har hon målat in sig själv i bilden som en frimodig modern kvinna i elegant moderiktig klänning och frisyr. Lille sonen kommer krypande in i tavlans högra hörn. 
 
1909 blev hon representerad på Konstindustriutställningen i Stockholm, med ett par av sina textila verk. Där träffade hon sin blivande make, konstnären Isaac Grünewald.
 
 De två tavlorna till vänster visar sonen Ivan i hemmiljö. Tavlan i mitten föreställer maken och till höger ses en stadsbild. Hon målade ofta av det hon såg från sitt fönster.
 
Som så många andra konstnärer på den tiden, så drog paret till Paris för att utveckla sitt konstnärsskap. Sigrid övergick till måleri och studerade för Henri Matisse. Hon målade heminteriörer, stadsbilder, stilleben och porträtt i expressionistisk stil. 
 
 
1918 ställde hon ut på Liljevachs tillsammans med Isaac Grünewald och Leander Engström. Tiden var inte mogen för deras moderna expressionistiska stil och de fick hård och spefull kritik.
 
Paret Grünewald bodde i Paris i flera decennier, men Isaac vistades långa tider på annan ort, p g a sina konstnärliga uppdrag. Sigrid fick ensam ansvara för barn och hem, samtidigt som hon fortsatte att utveckla sitt konstnärsskap. Sonen Ivan finns ofta med i hennes bilder. Sigrid var produktiv, och under sin livstid deltog hon i 115 utställningar, varav många tillsammans med maken. Han uttryckte ofta offentligt sin beundran för hustruns konst. Sigrid Hjertén fick sitt stora genombrott på Konstakademien i Stockholm 1936. 
 
Sigrid var självständig och viljestark, men led en stor del av sitt liv av återkommande depressioner. Hon vistades i omgångar på mentalsjukhus. På hennes senare målningar kan man tydligt se hur sjukdomen också påverkade hennes måleri. Hon hade ett nytt sätt att angripa motiven och penselföringen, men målade fortfarande mycket vackert. 1936 sjönk hon djupt in i sin sjukdom och efter det målade hon aldrig mer. Hon och Isaac skiljdes 1937, då han gifte om sig.
 
Sigrid dog 1948 i sviterna efter en misslyckad lobotomi.
 
 
Utställningen är uppdelad i tre rum som visar 10-talet, 20-talet och 30-talet. Det finns också jämförande konstverk där man ser hur Sigrid och Isaac målat liknande motiv, men var och en på sitt personliga sätt. En del av utställningen ägnas också åt sonen Ivans konst. De svart/grå/vita lite kubistiska tavlorna är verkligen en stor kontrast till Sigrids färgsprakande kompositioner.
 
Utställningen pågår till 26 augusti, och jag kan faktiskt tänka mig att gå dit och titta på tavlorna igen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: